Aftonstjärnans ljus
klär din nakna hud vaknar
med morgonrodnad
du daggvåta röda ros
som andas tyst i diset

föga anar du
att du ska snittas och bli
till ögonfägnad
för en kvinna tillägnad
kärleken från hennes man

aftonstjärnans brus
höljt i molniga nätter
döljer hennes ljus
glöden har släckts rosen är
stukad och har vissnat ner