Doorthinken skulle i ett annat liv ha varit politiker, men de planerna fick dessvärre vingar. Fågeln hade hellre sett att drömmen vatt lik en höna eller pingvin i det fallet. Drömmen fick tidigt vingar och flög iväg över hustaqen som en unge som lämnar boet till ett eget självständigt liv, så där som drömmar lätt gör ibland. Doorthinken hade sett drömmen göra några prövande varv över taken i närheten för att sedan plötsligt i glidflykt öka farten och flyga bort i solnedgången. Det hade varit ett hårt slag för den fågeln vi nästan på börjat lära känna här. Men så hade den morskat upp sig och känt att det nog int var så farligt i alla fall, den hade ju själv rätt god flygförmåga och skulle mycket väl kunna följa drömmen i flykten och kanske till och med närapå komma ikapp den. Fast att doorthinken var en mycket stilig liten fågel så kunde den ändå int riktigt mäta sig med en annan och något mer färggrann fågel. Nämligen den än mer ståtliga och rakryggade trafikgjusen, vilken häckar i gathörnen främst. Även skenskarven var en sorts kusin till doorthinken, fast än den mest höll till i tågtrafik och drog sina växlar på att vara tämligen oumbärlig just i sådana vatten. En fluga satt och putsade sig på en bit av en kanelbulle som någon slängt ifrån sig på gatan, antagligen ett galet sto som blivit bitet av den senaste dansflugan, öh dansmodet. Det mode som får hästar att plötsligt börja dansa gatan fram av hjärtats lust och en inneboende åkomma som blott drabbar hästar. Sist flugan sett ett galet sto var troligen när flugan i godan ro och i god tro satt och kliade sig bakom ena baktassen och hade som säte ett väldigt öra på ett annat sto som även det befann sig inom synhåll för det där stoet som plötsligt blev som alldeles galet. Flugan var huvudvittne helt enkelt. Plötsligt hade en asberusad hyena dykt upp och börjat vissla ’Gärdebylåten’ och då hade det inte dröjt många av flugans andetag innan ett väldigt frustande stämde in i kråksången. Stoet frustade och slog bakut, precis sådär som bara plötsligt galna ston kan göra. Sedan gav det sig av i sidstepp längs med gatan och ut på en kaj, varpå den steg så vackert rakt ut i böljan den blå. Flugan valde då att stiga av skjutsen för att inta en mer läglig position i örat på en pudel som gjorde en helomvändning på stället vid beröringen av detta närgångna flygfä. Vad som hände stoet är en helt annan historia. Att den ändå tas med här beror på platsbrist i en helt annan del av världen. Stoet simmade och crawlade sig ut på mer fritt vatten och tog sedan simborgarmärket via inloppet till Blöta canalj.