Jag älskar verkligen att trassla in mig i dina andetag. Hade det varit någon annans så hade jag troligtvis fått panik, jag hade känt dem dra åt kring halsen, och jag hade troligtvis kvävts utav närheten jag aldrig kunnat hantera. Av närheten jag aldrig har känt mig bekväm med. Fast det vet jag ändå inte säkert, för ingen har fått mig att trassla in mig i deras andetag så som du. Ingen kan trassla ihop mina andetag med dens, och ingen kan trassla samman själar och hjärtan som du trasslar samman våra.

Att vara intrasslad i dina andetag är inget som helst problem, det är ett fullkomligt lyckorus. Att bara känna hur du kryper under min hud (eller är det jag som kryper under din, jag vet faktiskt inte alls på den punkten), och hur allting blir lugnt och ihop trasslat. Inte sådär som mina mp3 hörlurar blir, inte såntdär trassel som är ett helvete att få upp och som man inte vill ha från början ens. Mer ett sånt trassel som den där granlampan har i mitt fönster, ett trassel av ljus som man är avundsjuk på och vill ha, men aldrig kan få.

Syster, att jag träffat dig är sjukt lyckat.
Jag älskar dig tokmycket<33