jag ser pärlemorleendet sprida sin glans över prärien

hur jag än flög och flängde och for var jag alltså där igen

där det skiner fast vindarna viner och gamarna flyger runt

ja, jag lovade runt men liksom ditt kjoltyg så höll jag tunt

jag har lockats av socker fastän jag ju är diabetiker

och förkunnat en märklig doktrin som den värste heretiker

men när oljan får fylla min lampa och himmelskt vin fyller min kopp

så skall det mera till än en slampa för att förföra min kropp

när ditt pärlvita leende lyser igen över slätterna

och ger mig mörkerseende i de här märkliga nätterna

dansar galna impulser som rövare i sin sherwoodskog

ända tills jag vänt på klacken och sagt: nu är det nog!

LARZ GUSTAFSSON 20/2 2008