Blundar och lyssnar
på ljuden utanför ser
inga bilder för
bruset som aldrig upphör
krossar illusionen om

tystnadens vagga
som gav ro vet inte vad
han längre ska tro
stormarnas tid är förbi
saknar mellanregistret

i vågornas brus
slag från vingar vindars sus
smatter från regnet
mot taket i ett gammalt
hus löv som faller och dör

andetagen från
kvinnan bakom hans rygg har
tystnat otrygg man
blundar och lyssnar men hör
bara bruset utanför