nej, det räcker nog med en poet
i familjen jag har fått
i sin hemstad blir man ej profet
det är nåt jag har förstått

men visst kan det kännas
rätt ensamt ibland
kännas som om jag
är den ende i brand
för poesi och romantik
och känslors stilla nattrafik
då tröstar jag mig med
att två av min sort
nog ej skulle rymmas
i vårt lilla fort

ville gråta hela natten
över egen uselhet
jämra mig som jeremia
som var tårarnas profet
men jag läser och jag skriver
hjärtat känner Herren till
och jag tror min farkost driver
åt det håll som Herren vill

två romantiker i huset
blir för många, har jag känt
nån ska dra mig bort från askan
av de broar som jag bränt
annars sitter jag väl kvar där
fången i min nostalgi
och den är en farlig fälla
en poet kan falla i

LARZ GUSTAFSSON 970802