Hon sitter där
lyser upp den grå stenen
med sin gröna fena

Hon är som ett ljud
i sitt guldigt blonda hår
som gör vackra skuggor
i havet

Hennes smärta fena,
halvt doppad i vattnet,
får alla förbipasserande
att le.

Hon kan tala med människor,
hon kan tala med havets djur.
Men kär, det kommer hon aldrig
att bli.

Hur mycket hon än hoppas,
hur mycket hon än ber.
så kommer prinsar och andra män
alltid på hennese ner.