Han vaknade utsövd

en kvart före sju,

smög tyst för att inte

väcka sin fru.

Han lirkade upp husets

handsmidda hasp

och stod strax därpå

inunder en asp

och spred med förtjusning

det ljusgula vatten

som sökt sig till blåsan

den gångna natten.

Vindarna smekte

hans blottade stjärt,

han kostade på sig

att släppa en fjärt !

En mjuk en som lät

som en knarrande dörr,

att ljud som han hört

många gånger förr

just där, när han tronat

så trygg under aspen

strax efter han tyst

lirkat undan haspen.

Han sträckte försiktigt

den åldrade kroppen

och skakade noggrant

bort sista droppen

Såg sol fylla havet

med välbehag

och tänkte förtjust:

Vilken underbar dag!