Kalle och Martina sitter på ett café och sörplar kaffe, de är nästan ensamma i sitt eget lilla som skyddade hörn. Där utvecklar de olika teorier om företeelser i samhället.
Kalle…
- Tror du på civil olydnad?
Martina…
- Det beror väl vad man menar med det, det finns ju lagar och förordningar, ibland är lagen fel och borde skrivas om, ändras. Om civil olydnad leder fram till en sådan ändring så är det ju bra.
- Jo, men innan den ändras, om den nu alls gör det så är ju olydnaden just det, olydnad.
- Vart vill du egentligen komma?
- Jag tycker det är spännande. Idag är jag olydig, imorgon är jag laglig och måste hitta något nytt (eller kanske rättare sagt gammalt) problem att sätta tänderna i som jag vill ha en ändring på. Jag tror att folk ser det, och har nog alltid gjort det, som en sport att bryta mot regler. Mest för att se om det går. Först senare kommer de på att det går att sätta i system för att utnyttja någon sorts kryphål i regelsystemet och kanske tjäna pengar på det.
- Det är inte detsamma som civil olydnad.
- Man kan inte riktigt veta var gränserna går. Jag tror att en hel del människor ser också det att tjäna pengar på någonting som de tror att ingen märker, är som civil olydnad.
- De har fel. Civil olydnad är ju oegennyttig, den är till för att ändra på fel i samhället.
- Jo. Men jag menar bara att så ser nog inte folk på det, de ser nog sin olydnad som ett okej sätt att komma undan på.
- Du gör mig upprörd med ditt snack om civil olydnad som en egennyttig sport att bara tjäna egna syften. Det är alldeles för ego för mig. Vad har du nu hittat på?
- Jag vet en ny, eller möjligen gammal, metod att lura skatteverket på.
- Skatteverket, det är ju det som finansierar
samhällets resurser. Så kan du inte göra, det är så fel det bara kan bli. Det är folk som du som gör att samhällets resurser dräneras och blir utarmade. Sluta genast med det.
- Men det är en närmast genial idé. Den har med rumtiden att göra. Det är som att gå in i en alternativ verklighet som inte direkt påverkar vår verklighet. Där gör jag då och då små närmast omärkliga manipulationer i skattesystemet och så hamnar pengarna på ett ställe där ingen tänker på att leta.
- Någon måste ju förr eller senare komma fram till att det saknas pengar.
- Det är det som är finessen. Bara genom att få samma idé som jag går det att se att verkligheten är manipulerad. Det går inte att hitta felet med vanliga rutiner. Dessutom har de ju erkänt då och då att deras skattesystem ibland i visst avseende är nästan omöjligt att sätta sig in i och förstå, ens för en expert. De nöjer sig med att systemet fungerar nöjaktigt. Ett visst svinn får man räknar med, det vet ju alla som sysslar med ekonomi. Det är bara att acceptera och det drabbar ju ingen fattig.
- Det är ju just det jag tror att det gör. Det där blir ju litet som när facket gör saker in absurdum för att främja sin egen stora sak.
- Vad har facket med saken att göra?
- Som den där historien jag läste här om dagen på en poetsajt. Det var någon som kallade sig Lodjuret som skrev den.
- Hur gick den då?
- Tänk dig ett telefonsamtal mellan den uppringande och den uppringde.
- Okej, berätta nu då.

- Åkerlanda Brandstation!
- Det brinner i ett hus på Större backen i Malmoe. Kan ni skicka två bilar med full bemanning?
- Nja, vi har en av facket lagstadgad rast nu, vi sitter faktiskt och fikar här.
- Kafferast… jag förstår. Nåja, staden är ju full av höghus. Ett mer eller mindre spelar kanske mindre roll. Kommunen kanske väljer att bygga ett äldreboende på platsen. Ett enplanshus på marknivå, med resten av huset under marknivå, i tjugo våningar med fejkad utsikt genom för alltid stängda fönster.



(Texten tog trekvart att skriva och är ännu inte korrad, av tidsbrist)