Ytan på en stillsam tjärn
förkroppsligar ditt ansikte
en slags tystnad, en slags fruktan
Jag ser bara vad jag förväntar mig
jag får bara vad jag tar
Vad du bär under ytan
är inte ögats sak att se

Jag verkar alltid fly det som är äkta,
här har jag ett ögonblick man kan ta på
En tanke så kuvat förtegen viskar
som ringarna på vattnet
att ni klär i utbytta skuggor
Plöstligt vill jag
drunkna i min egen