I tunnelbanan
på väg hem sjunger en man
första strofen från
en psalm ur psalmboken minns
ej vilken men skön är den

trötta ansikten
några har sällskap andra
åker ensamma
några utan något hem
sover i tunnelbanan

vaknar ur slummern
på ändhållplatsen sista
tåget har gått ser
inget annat råd än att
ta en promenad hemåt