Om jag kom bort, skulle du hitta mig då?
När gråa moln flöt över vägen.
Grusade gångarna, släppte lös fångarna.
Dammade av demonerna, klingade klockorna.
Stod den önskade nära, höll hårt?
Aktade dem från att skära, tryckte in dessa tärda tårar.
Flytande fylldes bassängerna till bristningsgränserna.
Svämmande forsandes kring berg och dal. Upp mot taknocken, ut ur salen.
Bilar leviterar av vattenkrafter.
Fönsterluckor förkrossande blöta.
Gardiner mögelfläckade- sönderstreckade av blöt sump.
Allting blir lump.
Var är räddaren, mopparen, urvridaren, städaren – hon ska polera golven.
Hänga tavlorna rätt, och slätt ställa allt runtikring tillsynes oförändrat snyggt.
Komplimanger skola hagla kring räddarinnas kopiösa insats till försoning.
Upptorkandes mina bortkomna rädslotårar.
Tillhandahållande bergfast trygghet.
Kanske bliver uppstäderskan svettig av arbetet?
Starkt storverk ger transpiration
Tillsammans trotsa vi tillknäppta, tråkiga, traditionsbundna, tuppkycklingar.
Hanhönsen vilja krossa marken under våra fötter.
Giv akt, släpp aldrig din makt.
Utan rädda den som räddas kan
Sug upp vätan, upplåt till förfogande din hand. Kramandes trasan, denna räddningens triumferande tygbit.
Ljusomsluten varde torkduken ty floderna bortvingade vore kring min lekamen.
Ehuru undertecknad bortkommen skrider.
Skynda du med flit samt iver.