Förskjuter tanken
seglar på ett moln inget
inget oväder så
långt ögat kan se stilla
faller regnet mot marken

står med öppen mun
känner tårarna komma
dansar på ängen
fri från tankarna sikten
fri skyms inte av molnen

dofterna stiger
mot en klarblå himmel du
skymtar åter klart
där i solen hängbjörken
speglas i vattenbrynet

leker tafatt med
minnet glömmer för en stund
knytnävsslaget du
gav ord kan såra blind kan
känna tiden läker sår

tanken förblindar
styr ekan mot land vatten
lisa för själen
regnet faller, blundar
och smakar dina läppar