På ett gammalt långtradarkafé sitter det ett gäng medlemmar ur den mänskliga rasen och samtalar med varandra om sig själva. Det är den artonde juni 2007 och det ösregnar ute. På parkeringen står det några långtradare och en hop andra bilar. Några är det färg på och det är en drös olika märken och typer av bilar. Inne på caféet är det tämligen lugnt och de som sitter där sitter ofta en och en vid borden, dricker något, äter något och några av dem läser någon tidning. I ett av hörnet står det ett stort runt bord kring vilket några varelser är bänkade. Kanske utgör de ett typiskt hopkok av individer vilka som helst, en löst sammansatt grupp just för kvällen. Klockan är 19.31 och det är som om stormen strax skall bryta lös, precis så lugnt och fridfullt är det.
Roffe
-Ingen trodde någonsin att det skulle bli något av mig. Tänk så rätt de skulle få.
Magnhild
-Nåja, du är ju inte död än. Föräldrar har annars ofta en överdriven tro på att just deras avkomma är ämnad för något stort...
Josefin
-Mina föräldrar trodde aldrig jag skulle bli något geni. Tänk så fel de hade.
Ulla
-Mina föräldrar var kloka nog att redan från början inte ha några särskilda förväntningar alls på mig. Att jag senare skulle bli vd för ett stort bolag med tentakler över hela världen har inte gjort något större intryck på dem heller.
Peder
-Inget konstigt i det, de dog ju i en flygolycka när du var bara fjorton år.
August
-Jag måste gå och köpa en moped nu igen, min bil har blivit stulen nu igen och det är upprörande för alla jag känner att jag jämt glömmer bort att låsa bilen, tappa nycklarna till den eller bara glömma bort var jag har parkerat den. Nu igen.
Regnet drar fram i skyar i den snåla blåsten utanför och längre bort på en äng har det landat ett oidentifierat flygande föremål. Ingen är där och identifierar det, ingen folkmassa växer som ur tomma intet fram ur mörkret för att bese eländet och inga journalister växer heller där som svampar ur jorden. Att det nyss nog så flygande föremålet står stilla eller att det kanske är en helikopter eller ett jaktflygplan har ingen någon aning om och inte heller kommer någon enda levande varelse att få veta det heller, utöver de möjligen levande varelser vilka befolka föremålet ifråga. I tidningarna dagen därpå skall det stå det gamla vanliga tjafset om krig och fred, svält och rikedomar, någon avliden kändis eller två, efter en längre eller kortare tids sjukdom samt förstås om det där derbyt i fotboll som slutade i det något snöpliga resultatet 0-0 igår eller om det kanske var i förra veckan. Ingenstans skall det stå att läsa om en helikopter som inte alls kraschade precis före landning och ingen bryr sig heller vidare om några andra positiva nyheter som kanske utspelats i det pyttelilla landet därborta i världens ände.