Trots sjuttio år på nacken

och ledbruten och stel

så grenslade jag Lena,

min sediga kamel

och gav mig upp i bergen

bland beduiners skjul.

Jag kände mig rätt ängslig

men ändå var det kul.

o 

Då, plötsligt, utan varning

långt upp vid vägens krön

vi möttes av två jeepar!

Jag bad en hastig bön:

O, må deras soldater

ej va' på krigarstråt

och deras blanka vapen

ej riktas in hitåt!

o 

Men de var inte sena

att skjuta en fanfar

i luften för min Lena

som verkligt hedrad var!

Hon kastade med huv'et

och gnäggade förtjust

och krigsmolnet jag skådat

blev plötsligt mera ljust.

o 

Halvannan timme efter

med ett belåtet flin

blev Lena returnerad

till Saud, den beduin

som hjälpt mig upp i sadeln

för detta äventyr

och även hade ansvar

för åbäkets dressyr.

o 

Jap prövade att vinka

när jag gick därifrån

trots att min vänstra skinka

behövde cortison.

Och sedan dess så är jag

i baken ruskigt stel.

Det var nog sista gången

jag red på en kamel!