Med sådant prat söker du nå
mitt inre jags mörka sidor.
Smicker och prat om att jag är unik,
att jag besitter förmågor
andra skulle avundas mig
om de blott kunde ana ens knivsudden
av deras existens.

Tal om att bland andra är jag född
att härska och andra blott att följa
min vilja som deras lag.

Som om du sökte övertyga mig
om mina osynliga vingars verkliga existens
blott genom att påminna mig om
hur tunga de känns ibland.
Samt den då och då kliande känslan
kring skulderbladen.

Som om du sökte övertyga mig om
min svarta glorias existens,
genom att påstå det bara är ett annat ord
för den magiska aura andra människor
känner att den omger mig.
Fast än de kallar den för charm.

Trots din lockande röst i mitt öra,
dina löften om att allt jag önskat kan jag få,
om att allt jag pekar på kan bli mitt.

Om jag bara då och då gör dig någon liten tjänst,
som ett bevis på min tacksamhet.
För att du visar mig vägen, berättar för mig
var att söka nycklarna till livets hemliga rum.

Näst intill övertalningsförmågan hos ett barn
vilket lärt sig förmågan att linda vuxnas egna vilja
kring sitt eget lillfinger.

Sådan framstår du för mina ögon och
för min magkänsla. Som en sorts vän
med falska förespeglingar
om min möjliga storhet.

För dig att söka utnyttja och krama ur mig
mina resurser, mina krafter.
För att sedan lämna mig bakom dig
när du sugit ut mig, tömt mig.

Lämnar du sedan blott efter dig ett dränerat skal.
Som en skugga av min nu ännu så,
av kraft och lust fyllda, unga själ.