Tiden från förr är svunnen
men sorgerna är inte glömda
och lyckan ej än, är funnen
för alla hemligheter är gömda

Långt nere i mitt hjärta av sten
finns det som inte får komma fram
när sorgen värker i märg och ben
jag vet att där endast är skam

När dessa känslor tränger opp
ställer jag mig vid självmordets brant
för släckt är själens sista hopp
och mitt liv snart är vakant

Jag blir av med dessa hemska tankar
när någon min aska för vinden strö
slippa döden som i min hjärna bankar
ja, det vore härligt att få dö.