Varför ingen mer än jag, denna vackra dag?
Så varmt, jag delar mitt hjärta itu...ingen smärta.
Ett ljus utan slut. Jag söker mig ut.
Kanske jag vet varför jag ensam går. Kanske jag söker mig själv.
En morgon utan att känna mig väl. Så tillfreds med sinnet inombords.
Ingen som söker. Ingen som undrar.
Var är hon som för sanningen blundar?
En blodig kropp, så vacker och skör. Men vågar, det är det ingen som gör.
En hjärna som snart slutar tänka. Ögon som snart slutar blänka.
Förakt, jag vill lära känna dig.
Hat, det är min mat.
Två röda fötter. Söker nu i juni månad sina rötter.
Sökandet har stannat upp.
Ungdomen rinner av mig fort.
Jag har förstått, nu är det brått.