Jag är en bräcklig varelse,

ni skrattar säkert nu

det gör inte han

som har mig till fru

när glimten slocknade

skratten klingade ut

hållningen blev slapp och krum

ingen tendens till krut

då såg han

den lilla människan

som finns i oss alla

det är så lätt från stående att

platt till marken falla.


B.M.N-R 2003-03-18