Jag klivar upp mot en ny dag som passerat lunchdags för längesen
tiden står stilla
om tiden var nu och aldrig de förlorade åren existerat skulle jag inte vara den jag är idag
känner mig inte äldre än då men med mera tårar på mina kinder
var det här menat för mig
dags för vändningen som jag trodde skulle komma
på sätt och vis kom den, jag lever, jag mår bra
idag
vilken väg ska jag gå
jag är fastklistrad framför dataskärmen
sömnbrist var natt
är det här rimligt, kan man ens kalla det här för liv
innehållsfattigt, ärrigt
men min tid är nu inte då, jag springer, jag bromsar jag, blickar tillbaks, jag kan inte stanna i nuet jag blir galen
vilken tid lever jag i
de säger att jag lever i det blå o tänker för mycket
jag vet att jag är tankspridd och jag vet att jag aldrig kan bli den person jag en gång var
beslutsångesten finns där
vad är menat för min förvirrade själ
jag ska kämpa vidare inom samma ruta
här får jag börja från noll för att bygga upp till tusen
jag vet inte hur framtiden bär
jag vill vara lycklig
tänker man för mycket blir man det inte ännu
det blir den nedstämda dagen
jag orkar inte ha det så
jag vill inte vara ensam
jag vill inte bli sårad
jag vill flyga iväg bortom allt o alla
bara vara
jag kan inte se klart
men jag kommer tillbaks, jag kommer tillbaks

ni är mina fiender
på samma gång mina enda vänner
ena dagen svart andra dagen vit
regnbågsfärgernas svar finns inte där

ni säger åt mig vad jag ska göra
är ni min chef
jag bestämmer över mig själv
fastän jag är dålig på det

ta en dag i taget, till vilken nytta
min tid är nu, jag kämpar vidare för att finna lyckan
om jag lyckas ska jag kyssa ljusstolparna på hemvägen från dagen då jag började leva fullt ut
jag tror det kan bli sent

jag vet inte hur framtiden bär
jag vill vara lycklig
tänker man för mycket blir man det inte ännu
det blir den nedstämda dagen
jag orkar inte ha det så
jag vill inte vara ensam
jag vill inte bli sårad
jag vill flyga iväg bortom allt o alla
bara vara
jag kan inte se klart
men jag kommer tillbaks, jag kommer tillbaks