Hon förstod inte vad han gjorde där de senare stod lutade mot köksbänken sida vid sida. Han ställde sig lite närmare och snuddade hennes hand med sin egen. Varför, var det enda som dök uppi hennes huvud. Hon tittade på honom och han tittade tillbaka med den där blicken som hon fallit för så många gånger tidigare, men inte nu. Hon vände bort huvudet och lyssnade på vad de andra sade, låtsades inte märka hur hans blick fortfarande vilade på henne eller hur han lutade sig ännu närmre. Till slut blev det så skämmigt att stå där helt tysta, hon gjorde en ansats till att börja prata, men han svarade inte, stod bara och hånlog åt henne. Gav till ett artigt skratt. De andra vände sig om och hon stirrade desperat på sina vänner som fattade vinken och började prata med henne. Han sade ingenting under hela tiden de stod där utan hängde bara kvar med blicken på henne som ett löjligt fån.

Han kände att han stod för långt bort, ville känna henne närmare och ställde sig så nära att hans hand precis snuddade vid hennes hand som vilade på köksbänken. Hon tittade på honom och han mötte henne med en mörk blick fylld av begäran. Han tyckte sig skymta ett ögonblick av vilja hos henne innan hon vände kinden mot honom och ignorerade honom totalt. De andra pratade på men han fortsatte att se på henne och flyttade sig lite närmre, krävde en reaktion på att han nu nästan stod lutad mot henne och kände hennes puls. Eller det faktum att hon borde känna hans puls. Efter en evighetslång stund vände hon sig om och pratade med honom, men han kunde inte komma på något roligt att säga, så han log och skrattade lite förläget. De andra vände sig mot dem och avbröt den kontakt han hade med henne och hon vände ansiktet mot de andra och började prata med dem istället. Han hörde inte vad dem sa utan fastnade med blicken på hennes leende läppar som han visste smakade socker.