MaZiKeem av den sårade stolthetens bröstvärn
jag är sträng idag
min blick en lie
kapar dina knän
du åtrår mig
från golvet med
tallriksstora ögon
dödsklockan flämtar
ett stup i kvarten
sänder lätta läppar
längs dina härligt möra
spridda ben
och det finns
onda viljor och
drömmar man
aldrig bör dela
väntandes på
vår frukosts
dignande buffé
men mitt i leken
kommer kalhyggets
tröga allvar
du satte oss i
klistret baby du
vred oss över elden
när jag sov du
slog våra glas ut
över den vida
trista vidden du
dödade våra
ömma vågor med
en kyss på kinden
med en trohetsed
till fienden med
en läskig läpp mot
den döende biskopens
bedjande finger bröt
du dig hemligen in
i mina framtida
fienders skara
i natt ska jag bryta
dig försiktigt och
förstulet rikta dig
mot din orgiastiska
smärtgräns och när
vi där så släpper
våra bdsm-bitna
anleten och du
skrattar ömt och
tacksamt genom
svetten ska jag
slita dina spenar
och slå undan dina
svaga ben med min
brustna stolthets kraft