att slitas sönder inifrån
att hänga i en skör tråd
eoner från idyllens lilla
ombonade sörgård
en ensam kamp som bara den
förstår som kastats mellan
förtvivlans mörker, hoppets ljus
och farligaste fällan

det dansas ingen ringdans här
på dessa svedda slätter
här spelar inga leenden
i ljumma, ljusa nätter
istället hittar kölden in
den mördar åkerns gröda
och hindrar mycket effektivt
min källa från att flöda

när nordanvinden släcker
alla facklorna vi tände
så ska det brytas upp från
armod, missmod och elände
mot nya, djärva mål
där inga klagovisor ljuder
en ensam kämpe står där kvar
med ord han själv förbjuder

LARZ GUSTAFSSON

080617