Kvinnan i den rödblommiga klänningen med inslag av gult, vitt och grönt sitter på en kafeteria och inväntar sitt sällskaps ankomst. Hon heter Rita och när servitrisen ställer fram det heta teet och den härliga biten chokladbakelse känner hon en rysning av behag medan det vattnas i munnen. Sakta och med en känsla av andakt fattar hon skeden för att skära sig en bit av bakelsen. Förut lät det en smula som av en humlas surrande i lokalen, av andra människors röster. Då kunde hon även känna dofterna och erfara de korta men nyfikna blickarna som kastades mot kvinnan i den utsökt vackra klänningen och den verkligt fina frisyren med en enda perfekt mörkt fläta baktill å huvudet. Men så fort skeden, vilken nästan retsamt långsamt, som för att förhöja ögonblicket, rör sig från fatet upp mot munnen så tycks alla intryck suddas ut för att skapa en sorts bubbla av isolation runt just detta bord. Hon öppnar sakta och sensuellt munnen, läpparna säras som vore de styrda av en mekanism. Plötsligt darrar underläppen en smula, sedan ligger skeden plötsligt horisontalt i munnen medan läpparna åter sluta sig. Sakta drar hon så ut skeden mellan de slutna läpparna. Ett ögonblick står tiden stilla, sedan klirrar skeden lätt mot assietten. Chokladen ligger nu på tungan och smälter sakta inuti munnen. Först känner hon en sorts strävhet, sedan fylls munnen av en känsla så svårbeskrivlig att hon får svårt att andas. Upplevelsen sprider en matt känsla genom munnen, letar sig vidare genom huvudet och ner genom halsen och vidare ut i kroppen. Det smakar vanilj och choklad. Så honung och nötter. Plötsligt vill hon skrika, ja fnissa. Men varför? En känsla som är mycket gammal, den hör barndomen till, sprider sig snabbt fram inom henne. Den blir till en löpeld genom hennes sinnen och hon blir till gele i hela kroppen. Det är som en känsla av sammet och samtidigt livfullhet och så svår att beskriva. Smaken av choklad är så…. Snabbt fattar andra handen om koppen och åter särar hon på dessa mjuka läppar för att släppa in den heta drycken i sin mun. Aaaah, i kombination med chokladen som nu snabbt smälter och sprider sig i hela munnen uppstår en känsla så härlig som ville hon bara sjunka tillbaka mot lädersoffan och låta sig älskas av upplevelsen. Sakta tonar smakerna bort och skapar en sorts vakuum i munhålan. Åter för hon skeden mot bakelsen för att kunna känna dessa sensationer spela sina spratt med henne. Trots att hon spelar upp scenen med exakt samma långsamma tempo och intensitet verkar hon inte exakt kunna återskapa… plötsligt, när det heta teet åter får framkalla bakelsens alla härliga smaker så känns det som en serie små explosiva njutningar strömma genom hela hennes mun. Genom huvudet och kroppen. Som kärlekens första kyss mot hennes läppar återupplever hon detta. Länge sitter hon där och låter munsbit efter munbit, tillsammans med små klunkar te förföra henne bortom sans och förnuft.
Helt försjunken en bra stund efter den allra sista biten sensationell duning genom henne far, börjar hon sakta bli medveten om en tystnad som spridit ut sig i lokalen. Borta är bubblan. Ändå hörs ingen prata. Sakta öppnar hon ögonen som hon måste ha slutit medan sista sensationen klingat ut.
Allas blickar och uppmärksamhet verkar fästad vid just hennes gestalt. Minst en minut ser hon deras blickar på sig. Sedan suckar hon sakta och en osynlig rök verkar singla iväg från hennes mun, ändå på något sätt synlig för dessa människor som verkar fascineras så. Sedan bryts förtrollningen och någon frågar i lätt falsett vad det var hon just åt och drack. Medan hon ännu inte hunnit uttala sista stavelsen i te med smak av rabarber grädd till chokladbakelsen skapas det plötsligt kö framför kassan och hon hör folk börja beställa just dessa läckerheter av den flicka bakom disken som själv inte kunnat se vad alla andra tycks ha upplevt.
Musiken tonar ut och en annan låt av Elvis Presley börjar höras i högtalarna.