minns det som glimmade
glöm allt det andra
låt det som lyste upp
ge återsken
ty jag är bristfällig
jag liksom andra
och granskad under lupp
tämligen klen
vaska fram klimparna
sålla fram vetet
säg att du minns mig som
en trogen vän
upphöj förlåtelsen
till herresätet
kanske kan ängarna
blomma igen...

låt oss ta vara på
alla detaljer
som gav ett jordeliv
mening och mål
byt alla tistlar mot
liljekonvaljer
av kött och blod är vi
inte av stål
glöm mörka nätterna
minns ljusa dagar
skratten och solskenet
värmen och tron
glöm oförrätterna
höststorm som klagar
möt mig så slutligen
vid andra sidan bron

LARZ GUSTAFSSON 25/6 2008