Missförstådd
2008-06-14

Ingen ser och ingen förstår

min kamp att kunna leva drägligt

bakom min mask står en liten flicka

ensam och rädd för att svikas av dig

huden är tunn och skör

bit efter bit du henne förstör

Tryggheten hon trodde fanns

vart har den tagit vägen någonstans

famlar ensam i mörkrets tunnlar

hon ensam och rädd hon imot något tumlar

Hon ser inte vad det är

kan det vara någon hon håller kär

inom henne slits hon mellan valet

tänk om det är något ont och galet

sakta med försiktiga och darrande händer

hon föremålet känner

paniken och ångesten växer sig stark

hon backar förskräckt och tappar mark

hennes öde är förevigt väck

sakta hon förlorar allt

som för henne var något värt

ensam kvar i mörkret fylld av skräck

tomma ord emot henne ekar

hon är trött på era förbannade lekar

ska livet endast vara såhär

så vet jag inte om jag vill vara här

sakta hon får en kall bris i ansiktet

en kall hand lägger sig på hennes axel

paniken och skräcken henne på nytt fyller upp

drömmarna av svek och smärta blir förevigade i ord