Allt är så tyst nu när aftonen nalkas
går emot mörker i kvällsvind att svalkas

Lågan den dansar här ännu runtom
de spänsliga björkarna, viskande kom.

Ensam, allena i skymningens dans
Förtrollad, förlorad i isande trance.

Endast och enbart för glöden att falna
och lägga sig stilla, att tynande svalna

Inga ljusarmar sträcks för att kittla min panna
Ifrån himlen ej nåd, ingen tröst, ingen manna

Inget ljus, ingen värme då elden ej pyr
Inga gnistor blott dunkel till morgonen gryr.