Alla de nätter då du inte kan sova
blir ditt huvud en gaskammare
där drömmar kvävs
och går sönder

När dagen kommer ligger de som glassplitter
i drivor på gatorna
Inbjudande vackra
men vassa
och du kan inte gå utan att
blod,

blod,

blod som är tårar av förtvivlan rinner

Som en fäll av sorg översvämmar
det marken

I ditt eget Treblinka
har en kristallnatt fallit

och du vandrar
i spillrorna