Peder och Ansgar möts på trottoaren en het dag i juli och efter en stunds småprat om att det inte var igår och så vidare så hamnar de på en restaurang för att äta middag tillsammans. Där fortsätter konversationen och precis innan maten hinner anlända så utbryter följande lilla dialog.
Peder till Ansgar.
-Har du haft din semester?
Ansgar till Peder.
-Ja. Jag var i Karls stad.
-Hände det något särskilt där?
-Det gjorde visst det. Men förmodligen någonting annat än du någonsin skulle kunna föreställa dig.
-Jaså gjorde det det. Vad då då?
-En kväll kom jag i en av stadens mindre parker i samspråk med en äldre kvinna. Vilken jag frågade om det fanns något litet utöver det vanliga någonstans i krokarna. En något udda upplevelse sådär. Då tipsade hon mig om en sak. En riktigt extra ordinär upplevelse. Hon beskrev mycket tjänstvilligt vägen dit. Men så sade hon en sak jag först inte förstod. Inte förrän efteråt.
-Jaså. Vad sade hon då?
-Hon sade ’Iakttag allt. Yttra intet.’
-Jag frågade förstås vad som skulle hända om jag ändå sade någonting.
-Vad svarade hon på det då?
-Att om jag verkligen ville ha några svar, var det bara att fråga.
-Fråga henne?
-Fråga folket på platsen, om jag nu tog mig dit.
-Jaha ja. Så du tog dig dit då. Du sade att du inte förstod det då, när hon berättade för dig om vägen dit, men att du först0d sedan?
-Mmhm.
-Men du tog dig dit och något hände där. Jag känner dig. Du kunde inte låta bli att ta dig dit för att se. När du sedan såg så kunde du inte hålla käften heller förstås.
-Om du verkligen vill veta vad som hände har jag bara en sak att säga till dig.
-Jaha. Vad är det då?
-Om du verkligen vill ha några svar…
Allt du behöver göra är att ställa frågan.