Någon om midjan greppar
inuti mig Makwe peppar
jag vill bara fly därifrån
när jag plötsligt hör det vidrigaste hån
"Kan du inte slåss judefan?"
"Jag ska visa dig vad jag kan"
säger Makwe ivrigt
i mina ögon lyser plötsligt något girigt
jag greppar hans hand
siktar mot hans tand
och plötsligt på golvet ligger han
var är nu han som gjorde så jag vann
han ska få sig ett pris
det ska anta formen av ett ris
tre, stora muskulösa grabbar
hytter mot mig med stora feta labbar
jag förlorar då mig själv
i rädslans strida älv
Makwe tar nu över rollen
över slagsmålet har han kontrollen
han fäller två med en enda spark
den tredje får en smocka som är stark
den första var den som förolämpat mig
nu så får han ångra sig
för Makwe sparkar de som ligger
för honom står de fortfarande och tigger
han sparkar tills jag får ett slag i nacken
då slänger Makwe sig på backen
med den andre under sig
vi rullar över några förgätmigej
när vi slutligen slutat rulla runt
ser man i bådas ansikten ett lager tunt
med blod och spott
blandat i en fin kompott
men jag är den ende som reser mig
den andre ligger där medvetslös, rör inte sig
Makwe rinner av
nu känns luften väldigt kvav
jag slog ner fem
nu kan jag hälsa hem
men ingen kommer närmare
de rör sig faktiskt fjärmare
de förstår att det inte var jag
som utdelade dessa slag
jag var ju feg och klen
eller var det bara ett sken?

nu så blir jag glad
"äntligen vänder sig historiens blad!
en ny era har börjat"
det jag dock inte insåg var att
jag just startat något
som aldrig kunde bli nåt gott