Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
popeno inspirerade till den här lilla texten något bearbetad från orginalet för att passa formatet


Något litet om kärlek III








jag har träffat
några stjärnor vars
lyster tände krafter

inom mig jag
knappt visste fanns
där, men med

tiden släcktes lågan
inom känslornas rus
och det ljus

jag tyckte brann
så berusande häftigt
slocknade gradvis tills

ljuset i tunneln
inte längre syntes
till, då var

det tid att
säga adjö och
dra sig tillbaka

in i mörkret
igen, i själens
allra innersta rum




Fri vers av lodjuret/seglare VIP
Läst 242 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-08-15 22:32



Bookmark and Share


  Gunwale VIP
Är detta då alltings gång...? Som en andning, som lever sitt eget liv, driven av något vi inte riktigt fattar. Förrän efteråt, möjligtvis.
Och hur går det till när det "släcks" egentligen? Vilka är de o(er)hörda argumenten, och var sökte de tillstånd att få gälla?
2008-08-16

    ej medlem längre
Fin, lite vemodig text.
2008-08-16
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP