Det stod en svartklädd mansperson

strax utanför min dörr

hans redskap och hans klädnad

jag sett många gånger förr.

Nu kände jag ej större lust

att snällt och artigt heja

ty jag förstod att det var mig

han kommit för att meja.

Jag pekade på gräsmattan som

jag bad honom att tukta

och drog mig sedan undan

att om möjligt slippa frukta

ett frontanfall från skepnaden

som kvar vid dörren stod

och viftade med lien som

om målet var mitt blod.

"Slå gräset först", sa jag,

"så får du skära i mig sedan!"

Han tackade mig glatt

och angrep sedan gräset medan

jag själv försvann ur huset

med ett ganska klumpigt hopp

över altanens räcke

till skada för min kropp.

Han såg mig snabbt och måttade

ett kraftfullt slag med lien

och sa: "Det är betyget för

den usla fallstudien!"

Då vaknade jag, dyvåt

mitt i mörka svarta natten.

Min hand var riven blodig,

men det var bara katten.