Ett öra samlar positiva fragment
till ett pussel med miljontals bitar
För var gång blir fallet djupare
och mötet med grunden får flera delar att falna

Du bör,
du ska,
du vill,
du har,
du kan

Men hur kan man vara så ovanligt dum
att man inte förstår hur man gör?
Varför passar dem inte in i livet?

Alla andra lever ett påtagligt gott liv
när en själv är hjälplöst förankrad i botten
Hur fan kommer man opp?

Det finns bara en som hör
och levererar vänliga fraser i retur
Som fått livet att öppnas upp till beskådning
för två ögon som tror sig förstå

Men obehag kryper
En andedräkt i nacken
Ett angripande monster!

Det sista som var bevarat är nu så smutsigt
att det aldrig kommer bli ädelt igen
Det som var ett hopp om levnad
blev en enkel resa till förruttnelse

Fy vad jag är ensam...