Eva och Eric har ett förhållande. De lever tillsammans och ibland skär det sig sådär som gör ibland och en del människor brukar säga att det man då bråkar om, det bråkar man inte om. Det är bara ett tillfälle att lufta känslorna. Här är ett exempel på ett sådant tillfälle. Matchen slutar 1-1 om någon till äventyrs undrar över utfallet och om domaren över huvud taget var med i matchen.

Eva förbereder sig på att åka bort över dagen och natten för att hjälpa en vän i nöd, nöden består delvis i sjukdom och dels i att vara 'utan Eva'.
-Jag vill att du diskar idag när jag är borta, jag ber dig, gör gärna disken nu när du kan ta den i lugn och ro.
-Du, det där är bara skitprat och överkurs. Jag har redan lagt tallrikarna i hon och det betyder inte att jag tänkt diska dem först nästa lördag. Du kan ge mig order om du tycker att jag är i behov av det. Men för mig betyder det bara att jag gör det jag gör när jag vet att jag kan. Det där gör du som en sorts grej som man kan läsa om i Lilla Fridolf när Selma ger order och han bara har att finna sig i situationen. Men jag är ingen Fridolf och du är fan i mig inte Selma.
-Jag ber dig snällt om att diska eftersom disken behöver göras och det vet du. Jag har inte tid själv förrän i morgon kväll och då tar jag besticken.
-Jag vet mycket väl att det behöver diskas. Du säger varje dag att du skall göra det på kvällen och när kvällen kommer lovar du att göra det påföljande dag. Jag säger ingenting om det, då. Jag är inte mye för att bossa och du är ju vuxen och kan fatta egna beslut precis som fallet är med mig. Det skapar bara otrivsel att bossa varandra för att vi har behov av att få utlopp för känslor som nästan kokar över.
-Skit i det då, jag tar hela disken när jag kommer hem. Lata dig du om du behöver det så väl.
-Du lyssnar inte på vad jag säger. Du låter känslorna prata och det är inte jag som fått dig att koka. Det är ditt eget känsloliv.
-Du lyssnar inte på vad jag säger. När jag är borta kan du passa på och få litet gjort. Få ändan och tummen ur.
-Att du försöker bossa mig rinner bara av mig. Jag låter mig inte köras med. Jag har som synes redan förberett disken genom att lägga tallrikarna i hon. Jag gör precis som vi redan diskuterat och kommit överens om, delar och fördelar de nödvändiga sysslorna mellan oss. Det gör att vi inte behöver köra med varandra och leka medvetna och ansvariga.
-Disken måste göras, den har stått i flera dagar nu och igår var vi inte hemma.
-Du brukar som sagt säga att du gör din del ’i morgon’, som om den bara vore att skjuta på i evighet. Jag säger ingenting om det, då. Jag vet att du gör dina saker när du inte känner dig förhindrad av smärta. Du vet att det är likadant med mig. När det kommer tillfälle mellan stunderna av smärta gör jag det som behöver göras. Jag ser ditt försök till bossande som att du har känslor inom dig som måste få utlopp och så försöker du ta ut det på mig. Men jag vill inte bli behandlad så och jag vägrar gå med på ditt behov av att starta ett gräl för att få mig att känna skuld över att gå emot dig. Men jag känner ingen skuld. Det är du som vill att någon tycker synd om dig. Vilket inte hjälper alls.
-Skit i det då. Jag kommer hem i morgon kväll och diskar alltsammmans.
-Vilket skitprat. Jag har förberett disken och det har du redan sett. Du vill starta ett gräl så vi kan försonas sedan och du får litet vänslande och höra att jag gillar dej. Det är vad det här handlar om.
-Jag har litet tid på mig. Jag går ju inte förrän vi ätit lunch. Jag tar och diskar nu. Du, jag sätter på litet musik, okej?
-Gör så du, det känns säkert bättre sedan. Jag går och sätter mig vid datorn och skriver nåt.
-Jag diskar nu. Då slipper jag komma hem och se eländet i morgon kväll när jag ändå är trött. Jag tar disken nu. Gå du, jag klarar det bättre själv.

Sedan stod hon där och diskade, kom in i vardagsrummet och vilade en stund och fortsatte så med sin del. Nu är det bara hans del kvar och det är precis som det skall vara. Att de delar på ansvaret, eftersom alla sysslorna i hemmet är något de alltid delar på. Att säga något annat är bara skitprat.