på dagen längtar jag efter sömnen
den djupa drömmen
då kroppen vaknar frysande
men stilla av undran över sin egen existens
då väggarna lutar sig mot morgonvärmen
inåt mot musklernas tunga vila
de sällsynta dagar då jag bär drömmen
som en smältande juvel av gnistor
obevekligt smältande

i natt drömde jag om henne
hon var trött och jag tvättade hennes fötter
ansiktet var osynligt under hennes rufsiga hår
jag ville bara detta enda
tvålen luktade konstgjorda blommor
jag drog ut på det så länge jag kunde
hon log mot mina händer
vi pratade om dagens mörker
som om vi känt varandra ett helt liv