visst gör det ont när kroppar brister
du vet den där känslan om undergång
sitta på sängkanten med huvudet
tungt lutade i händerna
vinberusad och lätt
känslomässigt härjad
med en underton
av ren livskris

att klamra sig fast i någon dröm
om hans händer i ditt hår
försiktigt vandrande
över nackskuggor
läpparna mjukt
pressade mot
dina spända tinningar
och du vill bara hålla hårdare
säga att han aldrig får försvinna

och det är så svårt att andas
när man har huvudet fullt
med bilder av honom
tillsammans med
den där tjejen
som du aldrig har gillat
bilder av honom på krogen
med inga tankar på dig

man vaknar med ett ryck
för femtionionde gången
och lakanen luktar honom
bort, måste bort
gud, det gör så ont
tvättar sängkläderna
sju gånger efter varandra

och visst gör det ont när kroppar brister
herregud, måste ut
hans nästipp vid din hals
varmt, varmare, bränner
hans axlar under dina kupade händer
de hårda nyckelbenen,
du minns exakt dess konturer
och hur du ville fastna
haka fast, inte komma loss
hans armar runt din midja


stopp
nu trummar
små hårda nävar
mot betongväggen
ett huvud fullt
av honom och henne
pressade mot en vägg
han, inga tankar alls
inte en enda tanke
på dig

och gud,
nu går det sönder
det gör så ont
när hjärtan brister.