En vän gick bort
snart ska jag på hans begravning
bort gick också alla minnen
av mig och alla andra vänner han hade

Nu är bara minnet av honom kvar
jag är förvaltare av de minnen bara vi kunde minnas
som när jag berusad somnade i hans badkar
en nyårsnatt
och vaknade av att han knackade på dörren
klev upp frusen och iskall och skrattade åt eländet

Minns när han fyllde 20
och jag bjöd honom på en tur runt stan i min nya bil
fiskade upp en flaska champagne
som han fick dricka i baksätet

Minns då vi åkte Finlandsfärja
och han hade sex med en tjej med tandställning
och det slutade så illa att han fick operera bort
en del av förhuden
Skrattar åt minnet
Egentligen var det väl inget kul
då han kom in i vår hytt
med nerblodade brallor
och jag, hans bror och en till kompis
bara skrattade åt honom och hans äventyr

Nu är han död
Fan också!

Kommer även ihåg hur han ställde upp för mig
och tröstade mig när min pappa dog
vi var bara småttingar, ändå var han så klok
Nu har hans egna små barn själv mist sin pappa
Fy fan vad livet är orättvist

Och här sitter jag och bara stirrar in i väggen
med en kaffekopp i ena handen
kliar förstrött katten med den andra
kan inte fatta det ofattbara

Han var ju på bättringsvägen från cancern
så får han nåt tjall på lungorna och dör
Hans sambo ringde och berättade det för mig
det är bara en halvtimme sedan
Jag kunde knappt höra vad hon sa för hon grät så mycket
mina försök till tröstande ord kändes bara fåniga

Nu känner jag mig svag
jag ska ta mig ett par glas
inte för att det blir bättre av det
men jag orkar inte bära det här

Ekot av min väns smittande skratt ekar i skallen
ett eko från lyckliga dagar
och det enda ord jag kan få fram till min vän
om det nu finns någon existens bortom detta
där han kan höra mig
är

Tack!