Det regnar när hon går hem från hans händer
mascaran rinner av spindelbenen
hans namn står skrivet
över hela hennes rygg
inpräntat, inbränt

Munnen är fylld av ord men pratbubblorna är tomma
lika stumma som hjärtat hon trodde hon hade
hans ord anspelar på hennes död
- Vad spelar det för roll att ha ett hjärta
när personen man vill ge det till inte vill ha det?

Hennes ögon har slocknat nästan helt förrut
för en kärlek ungefär som den tyngsta astman
hon vet att chansen att klara sig helskinnad
är som de där absolut tunnaste trådarna
dom som går sönder vid lätt beröring
om inte mindre ändå

och hennes livlina är den tunnaste du sett,
jag lovar dig.