Sedan dagbokens döpta smuts
i vikens tid
har jag mött våren
gående in i sömn

de vita sidorna,
icke-dagarna av
glömskedröm

har sparat mig nålar
jag här i-jag-sticket sticker fast.

Jag kände mig dum och blek
en gång nu
i meningsgörat
vid sargen

därinvid ändå
rutschkana drar en med
tacklad av en tjej.

Hur många Efter, hur länge då.

fingerblommornas fingersorger
slår om vid
tinningen i
meningsgrönt

*

En tidsslinga går igenom viken,
blinkar till ännu en gång som en förhistorisk neonskylt
- mot vilken jag nostalgiskt och frågande vänder mig.

Mitt inne - det spelar ingen roll att det är en dröm - tar ut nålen sticket tillbaks - tar jag bara ut suckens drag, med de enklaste penseldrag:

Spelet har löst ut sina tärningar
och minnena sina färger.

Jag skakar mina kupade händer,
låter luftpartiklarna blanda sig
och skickar så ut dem
i tomma luften