Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Egentligen en fusksonett, ingen jambisk rytm. Gammal hatdikt.


Sonett - Rosors sista sång



I år och dar, rosor röda var
Genom ljus och mörker, i vått och torrt
När så hände var misstro kort
På alla frågor där fanns ett svar

Men rosen flydde, långt, långt bort
Törnen långa sig vuxit har
Av gamla blad finns så få kvar
Och nu vi nya frön har fått

Trots allt det finnes gräns
För hur många gånger
En rostörn faktiskt känns

Oändliga rosbladsfånger
Igen och igen och igen de bränns
Brinner, det gör rosens sista sånger




Fri vers av Erik Jonsson
Läst 584 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-10-12 14:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Erik Jonsson
Erik Jonsson