Jag kan inte skriva bra. Jag kan inte skriva, men än mindre sitta här och låta tankarna spinnas och trasslas och inte dra i några trådar alls. Det finns ingen ursäkt för att bara skiva självuttömmande terapitexter men heller ingen ursäkt för att inte göra det. Jag bara måste göra det nu för allt jag gör är i överlevnadssyfte, tror jag. Väljer i varje andetag livet. Jag tror inte på ödet men helt och fullt på begärets definitva kraft över mig. Allt jag gör är tvunget och kunde inte blivit annorlunda. Jag tror det och det får mig att överleva dagen. Överleva men kanske inte leva ut. Jag brukar Jag brukar skriva dagbok men det blir aldrig fulländade texter.

Risken finns ju att trasslet blir mer kompakt kanske till och med omöjligt att reda ut om man börjar dra i trådar. Men då kommer man i alla fall någon stans. Man kommer till ett helvetes djävla skit det kommer aldrig lösa ut sig.