Vet exakt när kärleken kom in i mitt liv
den 4 mars 2006

Den kärlek jag trodde var evig.
Den kärleken jag trodde på.
Jag var så kär jag var så glad.
Jag trodde inte mina ögon
när jag dig fick se.
Du var det vackraste jag sett.
Du tog mig med storm.
Jag trodde inte det var sant
att du ville ha mig.
Du var lång och smal snygg som få,
det tyckte jag då.
Jag var liten och tjock, och inte så
vacker att titta på.
Så olika vi var, men jag tänkte
vad spelar det för roll.
Huvudsaken vi älskade varann.
Jag visste ej då,
att det var endast jag som älskade så.
Ofta du sa till mig, " vi älskar varandra du och jag,
det ska alltid vara vi två ". Så lite jag viste då
att du i mitt ansikte ljög,
för att få mig att tro att jag dög.
Jag gick ned i vikt och muskler jag började få.
Jag slet som ett djur, jag sågade, högg och bar in veden till vårat lilla hus,
allt jag gjorde av kärlek till dig.
Jag var som i ett lyckorus.
Då kom första smällen,
så paff jag blev.
Nu kunde man tro,
att min dröm den sprack i tusen bitar.
Men nej du sa förlåt jag trodde dig då,
att det var över, att du aldrig mig mera skulle slå.
Så dum jag var,
och stannade kvar.
Under de två åren som följde,
många slag jag tagit emot.
Dessutom alla dessa hot
om mer.
Det är ingen som kan trot när dig de ser,
att med kraft i slagen du kan ge.
Både blixtar, dunder och stjärnor jag har fått se.
Det som mest gör ont är de ord du gav mig.
De ord som smärtar så djupt,
att det aldrig får ett slut.
Tiden läka alla sår,
jag tror aldrig det går.
Nu är ångesten min förlovade.
Nu är gråten min maka.
Det var ett äktenskap,
jag aldrig velat smaka.



Fem månader i morgon.
Du har mitt liv förändrat.
Aldrig mer jag kan likt ett barn,
tro blint på den eviga kärleken.
Nej den tron har du tagit ifrån mig.