frusna drömmar
gömda under isen
svarta känslor
som vuxit med tiden
osynliga tårar
som bara rinner inuti
djupa sår
som är läkta på ytan
skira molnvävar
som lätt kan brista
isdroppslika vindar
lika pålitliga som stormar

kaossvärtade tankar
spegelbilden som sakta krossas
ljusblå ängel
de som faktiskt finns
mörka skepnader
som kan kallas ensamheten