det knirrar illa

varslar och knakar i elias koja nu

utan kvicksilver

vet knäet hans att det står just under sju

långt bort på myren

har benen gnagts rena från oljrika senor

täljer och spottar

kvider i falglödens kokande kådor

under grågranen

sov du medan natten sjöng syrsljus i moll

silande stjärnlös

pontikkans klara vita mot allt slags groll

din gamla gubbuv

vad vill du om möjligtvis veta för slag

bortanför vägen

hålls marknad världen är en annan idag

vad den fäktar mot

kan säkert bli svårt att förklara med ord

perspektivet känns

tvinnat och krumt som en tallrot i ojord

rimfrosten nyper

till trots genom rutornas nykittade fog

hur oförtrutet

månvarv ändå knallar över statsägd skog

bo du stolt kvar

i din stuga med kubbe panna och fäll

inget ligger väl

så nätt som kniven i din handlov ikväll

där ute hänger

gammelgäddornas huvudgap torra kvar

tomma och stumma

rovögon ej längre tusenbröder tar

elias försäkran

hur allting ska komma att kvitta till sist

allt tillskansat och

skaffat går om intet när vi livet mist