men det var inte mig vi skulle prata om nu

jag vill tala om det vackra i dina ögon
om solnedgångar som möter vattenytan
i utbyte och förkolnad

om att födas och om att inte göra det

jag vill inte prata om att jag är ledsen
utan visa att jag är glad

över konst & konstigheter
och inte förljugenhetens kaffe över bordsytan
inte dränkas
inte överskuggas

då nuet och framtiden drar fram som en vrvelvind
då det förflutna är prärievargens avlägsna avgrundsvrål

om allt det här vill jag tala
eller inte tala
egentligen

inte så att det låter som ett fyllesamtal efter midnatt
inte så
inte alls så

vem är klar och redig då det gäller känslor?

kanske prärievargen