jag klättrar långsamt
ett steg uppåt
varligt, ytterst försiktigt

sedan kastas jag handlöst
tiotusen steg
tillbaka

jag tror jag kliver där isen bär
men det var bara skare
och jag går rakt igenom

jag rasar
jag faller
jag slås sönder

varje morgon tar jag på fasaden
stänger in känslorna
distanserar mig

sen tar det bara ett par ord
och så ligger
nervtrådarna där på fönsterblecket igen

du kan se rakt igenom
se köttets lustar, själens sorg
mitt sköra inre, mitt hjärtas blod