Den är inte som andra sjukdomar
Den finns inte någonstans
Inte som små stygga bacillusker som du kan skydda dig mot
Inte som du kan hålla dig undan, känna dig säker mot

Den finns inte överallt
Den dyker upp när du minst anar det
Där du minst anar det

Ibland kan den sätta sig ner hos den som levt illa
Som gjort det lite lättare för den att få fäste i sin kropp
Men om det ändå hade varit så enkelt

Den är inte grym eller ond
Bara urskillningslös och besinningslös
Den har inget ansikte
Inget samvete, inget temperament
Den vill dig inget ont, för den har ingen vilja

Den bara finns där

Och när du minst anar det
Tar den det du älskar
Och när du gråtit nog
Tar den det igen

Den tar de du älskar, de som skulle få leva
De som inte kommit fram än
De som hade så mycket mer att ge, så mycket mer kärlek att ge
De vars liv inte var klara än

Den är så oförutsägbar, men ändå så självklar

Ändå kan du inte acceptera den
Varför ska den ta de du älskar? Varför just nu?
De skulle ju få bli gamla
Man ska bli gammal och dö, man ska inte bara dö
Det är inte rätt
De hade inte levt färdigt
Varför var den tvungen att göra så?



Han hade ju inte levt färdigt.