Dagens 17-åring heter Patrick och hans väntan på sin personliga taxi till himlen är över. För oss andra är det fortfarande ett ’taxi var god dröj’ som gäller och det kan vi vara glada över. Vad vi mer kan glädjas över är att även om Patrick nu har rest sin väg på enkel biljett, är att han trots allt fick ett liv och att vi som lärde känna honom fick ynnesten att en tid ha honom i våra liv. Många kan vittna om vilken fantastisk kille han faktiskt var. Han hade många goda ord till övers för dem han mötte då han väl tog sig ut ur sig själv i möte med verkligheten. Att han var sjuk i större delen av sitt liv hindrade honom visserligen från att bereda oss andra glädje då vi inte kunde få del av hans kroppsliga närvaro och existens. Men i de stunder han höll sig för sig själv var han ändå ofta tillgänglig via Internet eller telefon. Han tillbringade en myckenhet av tid med att skriva och det är också i detta som han kunde glädja så många människor. Det han skrev under sin livstid finns kvar att ännu ta del av. När en människa hastigt anträder sin resa så som Patrick gjorde så kommer det som en naturlig chock för omgivningen. Men vi som är kvar i livet och kan sörja, kommer att minnas honom. Inte som en chockerande människa, utan som en personlighet som var på en gång både mjuk och ödmjuk. Det sägs ibland att när en stor personlighet går bort, att få var som honom. Men det var inte så som han såg på sig själv. Han var snarare som en sorts ledare som drog andra ur sin isolering och ensamhet, genom att berätta om sin sjukdom och vad den ledde till. Han kunde berätta om att det inte är fel att sitta på sitt rum om man är sjuk. Men att man heller inte får låta sjukdom hindra en från att leva sitt liv. Han berättade om att ta sig över sådana hinder med uppmuntran från andra människor samt egen inneboende viljekraft. Patrick skulle ha dött i cancer om han hade fått leva, eftersom det var den allra sista av de sjukdomar han hade att kämpa emot. Men en annan människa som hörde talas om hans svåra lidande, bestämde självsvåldigt att Patrick skulle dö. Patrick hittades skjuten genom huvudet i trädgården bakom familjens hus, med ett brev till familjen i knäet. I vilket det stod att nu hade Patrick fått hjälp att dö och hur det hade föregåtts av mördarens egna idéer och funderingar. Men det var inte Patricks egen vilja. Han blev tillfrågad en gång av en av sina systrar, men svarade då ett bestämt nej. Vi som är kvar får alltjämt ett
’Taxi, var god dröj’ om vi dristar oss att ringa till himlen.