Jag var hans livslänge sökta musa
och han drogade mig
till likgiltighet
Studerade mig i detalj
provocerade
nonchalant hopplöshet

Han skulle älska mig
till död
eller levande
jag var hans livsavgörande frukt

Andades suktade flämtade
likt en psykopatiskt paralyserad sadist
men han var bara en poet

Hans hjärna hade stannat
i timmen för ljudlöshet
och hans panik hade fått
sina böner hörda

Han var någons son sänd
till att fördärva det
mitt jag som fanns kvar
Något ont dåligt förklätt
i trasiga goda kläder

Hans strupe var aldrig torr
hans ögon slutade aldrig
maniskt betrakta
befängsla bemakta

Hans andedräkt var alltid
för nära
hans händer alltid för stora
alltid inom obehagligt räckhåll


Hans livslänge sökta musa



En oändligt bedövad rysning