Så är jag vaken igen då
Nattvandrar runt i ett hem där jag inte bor
Kanske borde jag ägna nattens tysta timmar
till att skriva på en klassiker men det känns
inte riktigt som om det är någon idé.

Det som jag förr trodde var sömbrist fräter
bakom mina ögon, ja det känns så
Visst borde jag gråta och känna sorg över
mina dåligt utförda val, men jag kan inte
Jag kan inte gråta och jag vet inte varför

Jag bär på 40 års ogråtna tårar
vars vikt hotar pressa mig
rakt genom golvet